”Allting blir lättare när man får träffa andra som mår likadant”

Ursula, 63, förskollärare, som behandlats för stress- och utmattningssymtom

 

– Det känns otroligt. Att jag börjar på ett nytt jobb om några veckor. Att jag repat mig från stress och utmattning, i alla fall börjat. Tio veckor i behandling på Kognitiva Teamet Rehab i Enskede och nu snart tillbaka på jobbet.

Det säger Ursula, 63 år idag Hon har varit förskollärare i 40 år och tillhör den första gruppen som nu lämnat behandlingen på Kognitiva Teamet Rehab. Kognitiva Teamet Rehab har som mål att behandla alla som söker för långvarig smärta och stress- och utmattningssyndrom eller både och.

I januari 2015 flyttade Ursula till Stockholm, där hon började ett nytt jobb. Hon skulle arbeta med barn i åldrarna ett till fem år som har behov av särskilt stöd.

– Jag förstod snart att verksamheten inte hade någon organisation och ingen tanke på att vara till för barnens bästa. Jag såg att barnen inte mådde så bra.

– Jag hade många enskilda samtal med chefen. Betonade att det behövdes fast personal på avdelningen för barnens skull. Nu flyttade man runt alla till verksamhetens olika delar i stan. Det verkade som ledningen såg till personalens önskemål mer än åt barnens bästa.

– Vi var tio stycken i personalen, jag var äldst. Jag pratade med två till som började samtidigt, så vi var några som tyckte likadant. Men vi fick inget gensvar hos ledningen. Jag var anställd som pedagog medan de flesta i personalen var outbildad. Jag fortsatte ställa krav, men kände att jag gjorde mig alltmer obekväm.

I april blev Ursula sjuk i halsfluss och svårt förkyld som hon aldrig varit tidigare. Hon kände sig sliten och tog semester en period.

– Under den tiden fanns ingen som tog särskilt hand om det barn jag huvudansvaret för. Det blev klagomål både från barnets och från de andra barnens föräldrar och även från personalen, som tyckte att det var jobbigt, när jag inte var på plats. Samtidigt ville många ha råd genom min erfarenhet.

– När jag kom tillbaka efter sommarledigheten i augusti var det lika rörigt. Klagandet fortsatte och föräldrarna gick nu också till min chef.

Ursula sov dåligt, blev orolig, osäker på vad hon sagt och började glömma saker. Hon blev som hon säger ”konstigt” förkyld och hostade i tre veckor. Nu blev hon sjukskriven. Sen fick hon huvudvärk både natt och dag.

– Min husläkare kände mig i nacken och konstaterade att det var stress. Jag som trodde det var fysiskt, rasade totalt.

Det var i slutet av september 2015, ungefär tio månader sedan hon börjat på sitt nya arbete. Kuratorn på Ursulas vårdcentral föreslog att hon skulle få remiss till Kognitiva Teamet. Hon blev kallad dit i slutet av 2015.

– Under första besöket där träffade jag sjukgymnast, psykolog och psykiater. Var och en intervjuade mig. Det kändes bra, jag passade in där. Det var ett välkomnande ställe. Fast det var jobbigt också. Jag är en öppen person men kände skam ändå.

– Det var jobbigt att sitta i en grupp med nio andra två gånger i veckan. Först hade jag svårt att prata om mig själv, jag bara grät och grät.

– Det var psykologen och sjukgymnasten som ledde gruppen en dag vardera i veckan. Det kändes alltid lite lättare att träffa sjukgymnasten, då kunde man andras ut. Det var annorlunda att träffa psykologen. Då var det mera krävande, men bra: man lär förstå sig själv, hur andra tänker och så småningom inse vilka konstiga tankebanor man kommit in i.

– Vi fick även hemuppgifter från både psykolog och sjukgymnast mellan träffarna. Det gjorde att jag tränade ännu mer på det jag lärde mig i gruppen.

I behandlingen ingick också ACT (Acceptance and commitment therapy), en förädlad form av KBT (Kognitiv Beteendeterapi). Ursula beskriver det som att hon då fick byta ut sina sämre tankar mot bättre. Hon lärde sig att hoppa över sina måsten och omvandla dessa till positiva aktiviteter.

– När man överstiger sina resurser sätter stressen igång. Jag tror nu att jag kan känna och tänka mera rätt, när det drar iväg igen.

Det var en blandad grupp som Ursula ingick i – med män och kvinnor i olika åldrar – under tio veckor, två gånger i veckan. Sen hjälpte psykologen henne med en egen plan, om hur hon borde tänka i stället, inte vara så kritisk utan vara här och nu.

– Mindfulness är bra för mig, den ger mig medvetenhet om här och nu. Jag måste fortsätta med det, direkt in i öronen. Psykologen har rekommenderat en särskild telefonapp och där finns rörelser till om man så vill.

Nu är behandlingen slut. Det känns konstigt för Ursula. Hon har vant sig vid att gå till gruppen varje vecka. Nu planerar hon att besöka sin gamla arbetsplats för att säga adjö till personalen där och även till chefen, trots att hon inte gett Ursula något stöd.

– Jag har sagt upp mig från min gamla tjänst. Jag börjar en ny tjänst i april.

Ursula vill gärna rekommendera behandlingen hos Kognitiva Teamet Rehab för andra. Hon lyfter fram inredningen i lokalerna som är välkomnande med kaffe, te och frukt. Det är också lätt att få till enskilda samtal både med psykolog och med sjukgymnast. Hon nämner särskilt att hon fick akupunktur av sjukgymnasten.

– Gruppbehandlingen, som jag var orolig för, var faktiskt jättebra. Gruppdeltagarna kom mycket nära varandra. Man har inte så många i sin egen närhet som man kan tala med om allt detta. Nu är vi några stycken som planerar en träff på ett kafé ganska snart.

 

Fotnot: Ursula heter egentligen något annat och personen på bilden är inte patienten.