Handlingsutrymme kan handla om att själv kunna prioritera arbetsuppgifter

Små möjligheter att påverka och styra det egna arbetet kan vara en stressfaktor. Arbetstagaren bör därför ha handlingsfrihet och befogenhet i arbetet, till exempel möjligheter att variera eller ändra ordningsföljden mellan olika arbetsmoment, variera arbetstakt och vara med och besluta om arbetsmetoder.

Handlingsutrymme kan också handla om att själv kunna prioritera arbetsuppgifter för att undgå alltför hög arbetsbelastning, eller kunna påverka tidsplanering. Hur stort handlingsutrymmet kan vara beror på verksamhetens krav och karaktär och arbetstagarens behov av att kunna påverka sitt arbete. Hög arbetsbelastning, snäva tidsramar eller starkt styrt och bundet arbete minskar vanligtvis handlingsutrymmet i arbetet.

Genom att vara delaktig redan vid planeringen av arbetet främjas handlingsutrymmet. Extra betydelsefullt blir detta i samband med förändringar. En förutsättning är dock att det avsätts tid för delaktighet och att medarbetaren får tillräckliga befogenheter, resurser och kompetens att utföra arbetet.

För att arbetstagaren ska kunna påverka upplägget av arbetet krävs korrekt och tillräcklig information i rätt tid. Arbetstagaren måste också känna till vad som förväntas av honom eller henne. Otydliga förväntningar på arbetsinsatsen kan leda till konflikter.

Många arbetsuppgifter är komplexa och kräver samarbete. På samma gång som samarbete är berikande och ofta har goda effekter på arbetsresultatet, så kan det innebära minskad självständighet. Exempel på sådana arbetsuppgifter finns i projektorienterade arbeten. Motsvarande förhållanden kan gälla när en kund har stort inflytande över hur arbetet ska utföras. Detta gäller inte minst inom skola, vård och omsorg där också anhöriga ställer krav. Sådana förhållanden minskar handlingsutrymmet och kan bli påfrestande för arbetstagaren.

källa: Prevent