Stresstålig? Ja, tills allt brast

PÅ VÄG IN I VÄGGEN artikelserie, En serie om att fånga upp psykisk ohälsa i tid.
hämtad från SVD –  http://www.svd.se/stresstalig-ja-tills-allt-brast

UTMATTAD Det var när hon äntligen skulle ha semester som Emma Holmgren rasade ihop. Enligt hotellets läkare var hon tredje småbarnsmamman samma vecka som sökt akut vård för utmattning. I dag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning.

Visst var hon sliten mot slutet av den där våren. Vid sidan av halvtidsstudierna hade hon ansvarat för flytten och ombyggnaden av det äldreboende som hon nyligen blivit chef för. Halva veckorna var hon dessutom ensam med barnen eftersom hennes make arbetade på annan ort. Samtidigt kändes det mesta lustfyllt. Och det var ju bara någon månad kvar till semestern. Då skulle hon vila och komma ikapp.

– Hela familjen hade verkligen sett fram emot den där Greklandsresan, men i stället blev det den värsta veckan i mitt liv. Redan på flygplatsen fick jag en kraftig ångestattack och tre dagar senare ytterligare en. Efter det var inget sig likt. Det var som om all kraft runnit ur kroppen. Jag orkade knappt ta mig de hundra metrarna mellan hotellet och poolen, berättar 37-åriga Emma Holmgren.

För att verkligen kunna koppla av hade familjen bokat ”all inclusive”, men Emma mådde illa och kunde inte äta. Först trodde hon att hon drabbats av vätskebrist till följd av solen och värmen, men hotellets läkare konstaterade att det förmodligen handlade om en utmattningsreaktion. Emma var den tredje småbarnsmamman den veckan som sökt hjälp för samma symptom. Och så såg det ofta ut. Mammor, som stressat både hemma och på jobbet under hela året, rasade ihop under semestern då de äntligen skulle få vila.

Läkaren skrev ut lugnande medicin och med hjälp av den lyckades Emma härda ut. Väl hemma i Sverige gick hon till vårdcentralen där hon fick diagnosen begynnande utmattningssyndrom.

Då visste Emma ännu inte vad det innebar. Hon förstod inte att utmattningssyndrom var den medicinska diagnosen för utbrändhet. Hon behövde väl ta det lugnt ett par veckor, tänkte hon. Sedan kunde hon säkert arbeta på som vanligt. Men så blev det inte. Emma var sjukskriven i över ett år och har fortfarande inte återvänt till jobbet utan är tjänstledig för att avsluta sin examen.

– Det tog lång tid för mig att förstå och acceptera att jag hade utmattningssyndrom. Man vill inte framstå som svag, varken inför sig själv eller andra.

Stressrelaterad psykisk ohälsa är ett växande problem i västvärlden. I Sverige är det den vanligaste anledningen till sjukskrivning av kvinnor. Mammor som tar det största ansvaret i hemmet, samtidigt som de har en likvärdig ställning i arbetslivet som pappan, löper större risk att bli sjukskrivna.

Även om Emma stämmer väl in i den här statistiken, kom insjuknandet som en total överraskning för henne. Hon har alltid uppfattat sig som en stresstålig person med stor arbetskapacitet.

I grunden är hon mentalskötare och undersköterska, men eftersom hon känt ett stort engagemang för äldreomsorgen studerade hon vidare till enhetschef. För att pröva sina chanser på arbetsmarknaden sökte hon ett jobb som chef för ett äldreboende, trots att hon egentligen hade två års halvtidsstudier kvar till examen. Till sin stora förvåning – och lycka – fick hon jobbet.

Emma tog över en heltidstjänst, men för att hinna slutföra sin utbildning parallellt jobbade hon 75 procent. Inga arbetsuppgifter lyftes dock bort. Universitetsstudierna, som motsvarade 20 arbetstimmar per vecka, fick skötas på kvällar och helger.

– Det sägs ju att det inte är stressen i sig, utan bristen på återhämtning, som är farlig. Jag hade behövt vila under helgerna, men då var jag tvungen att plugga och skriva tentor samtidigt som jag var ensam med barnen, som då var tre och sju år.

I efterhand kan hon se att hennes livssituation var ohållbar, men då uppmärksammade hon inte varningssignalerna. Även om hon sov dåligt, kände hon sig för det mesta full av energi. Medan köttfärsen fräste i pannan tömde hon diskmaskinen och kollade jobbmejlen i telefonen. Och medan hon vakade över sin kräksjuka dotter klockan tre på natten, mejlade hon kollegor för att styra upp morgondagens anställningsintervjuer.

Hennes make märkte dock av en förändring. Från att ha varit lugn och fokuserad, blev Emma rastlös och studsade ofta upp från middagsbordet innan resten av familjen ätit färdigt. Hon hade svårt att koncentrera sig och var inte riktigt närvarande i samtal.

– Vid något tillfälle sade min man att jag var farligt nära utbrändhet, men då blev jag arg på honom och undrade varför han inte kunde glädjas över att jag hade fått mitt drömjobb.

Det var inte bara det pressade tidsschemat som stressade Emma. Hon tog också ett stort känslomässigt ansvar för människor omkring sig – vilket enligt forskning ökar risken att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa. I samband med flytten av äldreboendet var många bland personalen, de boende och deras anhöriga oroliga. Mycket av Emmas kraft gick därför åt till att försöka lugna dem.

Jag brukade avsluta arbetsdagen med att gå en runda för att säga ”hej då” till alla och då var det alltid några som ville ta upp saker med mig. Som chef vill man ju vara tillgänglig, men det innebar att jag alltid blev försenad och superstressad till hämtningen på förskolan.

När Emma efter Greklandsresan vände sig till vårdcentralen fick hon bara allmänt hållna råd om att försöka ta det lugnare och gå ut i solen. Utöver antidepressiv medicin erbjöds hon ingen rehabilitering.

– Jag har inget emot medicinering, men det kändes inte rätt för mig. Periodvis hade jag en väldigt obehaglig ångest men det kändes bättre att försöka hantera den i stället för att bara dämpa den för stunden med hjälp av medicin.

Emma bestämde sig i stället för att försöka bli frisk på egen hand. Hon läste på om vad som händer i kroppen vid utmattningssyndrom och började träna mindfulness, yoga, djupandning…

– Mitt största problem var tröttheten. Kroppen var så matt att jag knappt orkade gå. Det var ungefär som efter värsta magsjukan eller efter att man haft hög feber i en vecka.

Många som drabbas av utmattningssyndrom känner skuld och skam. Trygghet och tillit mellan läkare och patient är därför en grundförutsättning för behandlingen. I Emmas fall tog det tre månader innan hon hamnade hos en läkare som tog hennes problem på allvar. Vid ett par tillfällen hade Emma haft bröstsmärtor och andningssvårigheter och för att utesluta bakomliggande fysiska sjukdomar lät läkaren göra en grundlig medicinsk utredning.

– Även om liknande symptom återkom några gånger, var jag mycket lugnare efter undersökningarna eftersom jag visste att mina reaktioner bara handlade om stress, säger Emma.

Efter att den läkaren slutat remitterades Emma till företagshälsovården. Där upplevde hon att kompetensen kring stressrelaterad ohälsa var betydligt större än på vårdcentralen. Hon fick bra kontakt med en sjuksköterska som hon sedan gick i stödsamtal hos för att lära sig hantera vardagsstressen. Vid sidan av detta har andningsträning, yoga, promenader och mindfulness varit viktiga inslag i återhämtningen,

I början av hösten 2014 – ett år efter att hon insjuknat – kände sig Emma tillräckligt stark för att avbryta sjukskrivningen. Hon började studera på halvtid och ägnade andra halvan åt att skriva boken: ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom”. Boken, som hon gav ut på eget förlag i höstas, bygger både på fakta och på hennes dagboksanteckningar från sjukdomstiden.

– Jag blev friskare av att släppa sjukskrivningen. Även om studierna tagit mer tid än de skulle gjort tidigare så har det gått bra. Min kropp säger ifrån om det blir för mycket och nu lyssnar jag på signalerna, säger Emma, som valt att vara tjänstledig resten av året.

– Att jag fick utmattningssyndrom har inneburit en stor sorg. Jag hade fått mitt drömjobb och så blev jag sjuk. Men jag försöker tänka att jag har lärt mig saker som jag kan ha nytta av i mitt framtida yrkesliv. Jag kommer att bli bättre på att fokusera på en sak i taget och vara mer lyhörd för stressymptom både hos mig och min personal.

Källa: http://www.svd.se/stresstalig-ja-tills-allt-brast