Säger Hanna, 50, reklamare, egen företagare, som behandlats för utmattningssyndrom
– Nu har jag avslappningsövningar jag kan göra till och med på tunnelbanan, så att det inte ens syns för andra att jag är stressad. Varje morgon genomför jag också ett eget program, en kombination med tio övningar i en halvtimme. Då försvinner även smärtan och jag blir stabil, lugn och klar.
– Det känns hållbart även om det här är ett livslångt arbete. Det räcker inte att bara gå på behandlingen och sedan checka ut. Man måste träna sin kropp, hjärna och själ och repetera det man lärt sig. Jag går tillbaka till det material jag fått från Kognitiva Teamet och organiserar 40 saker på listan och det kanske viktigaste av allt: andas, lugna ner sig och kartlägga sin oro.
Det säger Hanna, 50 år, som nyligen avslutat sin behandling på Kognitiva Teamet Rehab.
Under behandlingen fick hon återkommande fylla i en skattningsskala som visade på hur hon mådde, tian var högst. När hon gått igenom ungefär hälften av behandlingsperioden noterade hon en siffra mellan sju och åtta. Hon fick då också se vad hon skrivit i början: någonstans mellan tre och fyra, som betyder ”sådär”.
– Jag blev förvånad, att det hade gått så snabbt framåt. Jag har fått kunskap, stabilitet och trygghet och metoder jag kan använda för att få ett bättre liv. Rent psykologiskt innebär det att jag lärt mig ändra mina tankar kring stress, oro och ångest. Jag kan också använda det på min tonårsdotter, kan ge råd till mina vänner och skolungdomar som borde få lära sig detta. Nu kommer jag att utmana mer i livet, nu när jag fått bra verktyg för min karriär och i framtiden min ålderdom.
Hanna har länge arbetat på en reklambyrå, som hon själv byggt upp tillsammans med två kompisar. På senare tid har hon skolat om sig och arbetar med affärsutveckling med inriktning på vård- och samhällsproblem. Hon är ensamstående med två döttrar och har under flera år tagit hand om sina sjuka föräldrar. Hennes pappa fick en stroke och för tre år sedan dog hennes mamma. Under den här perioden försökte hon också starta ett nytt företag.
Det var i oktober 2014 som hon föll ihop utanför vårdhemmet där pappan vistades. Hon hade då drabbats av kraftig yrsel.
– Min husläkare sa att jag var utmattad och att det var dags för mig att dra i alla handbromsar.
Hanna bestämde sig för att fokusera på att barnen inte skulle märka något och ha det bra. Samtidigt blev hon rädd för allt och målade upp katastroftankar om sin egen och barnens framtid. Hon sökte sig till en KBT-terapeut och lärde sig om basal kroppskännedom. Hon arbetade inte, men sjukskrev sig inte utan tog av sitt sparkapital. Ingenting skulle märkas utåt.
– Jag kände mig bättre och gick tillbaka till husläkaren, som sa att ”du är inte klar än”.
Husläkaren föreslog att Hanna skulle ta kontakt med Kognitiva Teamet. Hon fick en remiss och intervjuades före sommaren 2017.
– Jag kände mig ganska ok. Så kanske var den här behandlingen överkurs? Kanske blir jag inte ens antagen? Men de hörde av sig snart och tyckte att jag absolut skulle komma. Då kändes det som om de verkligen sett mig.
– Tidigare var jag en glad skit, som hade gått genom livet med ett stort skratt. Elände tog jag aldrig till mig. Nu hade det blivit min vardag.
Behandlingen skulle ta fyra månader från starten i augusti. Hanna placerades i en grupp med åtta deltagare i åldrarna 28-60, mest kvinnor.
– Innan vi startade var jag tveksam till att vara med i en grupp. När jag skulle hålla min presentation skakade jag i hela kroppen, var riktigt nervös. Nu känns det som att utmana alla mina rädslor. Kognitiva Teamets behandlingsprogram fungerar på alla, oavsett vad utmattningsproblemen beror på och vem man är.
– Efter några veckor kändes det bättre. Man lär sig av varandra. Att lyssna på andra gör att man inte känner sig ensam. Man lider med dem. Man förstår att det man är drabbad av är inte farligt. Det kan höra till livet.
– Kanske är det här den enda platsen där man kan öppna upp. Där folk vågar gråta. Så transparent och känna stöd från andra. Tryggt som i en familj. Det här utgör en stor del av läkeprocessen.
– Vi får inte träffa andra gruppmedlemmar utanför behandlingen. Om man är en vårdande person, som jag, blir man kanske mer omhändertagande för andra än för sig själv. De som vill i gruppen fortsätter däremot att samtala efter behandlingsperiodens slut. Vi försöker hitta en fast tid när vi kan träffas, kanske under en långpromenad.
Under behandlingen har Hanna lärt sig kognitiv beteendeterapi, metoder att hantera sina tankar, avslappningstekniker, hur hjärnan fungerar, andning, chigong, meditation och styrkeövningar.
– Vi har alla fått en grundkurs i yoga, meditation, basal kroppskunskap och mindfulness. Min smärta har klingat av lite. Stressen slår inte på. Jag andas, reflekterar, kartlägger situationen, hur allvarligt är det? och tar beslut. Jag har blivit cool.
Hanna vill snart börja jobba igen. Hon vill fortsätta starta företag, men hon vill byta inriktning i sin karriär. Närmast på hennes dagordning står kontakt med en karriärscoach.
Fotnot: Hanna heter egentligen något annat.