Kvinnor med ADHD ofta känsliga för hormonella förändringar

Mycket av den medicinska forskningen har utgått från den manliga kroppen som norm och liten uppmärksamhet har riktats mot hur hormonella förändringar påverkar kvinnors fysiska och psykiska hälsa. I ett nytt forskningsprojekt undersöker psykiatrikern Lotta Borg Skoglund och gynekologen Helena Kopp Kallner hur PMS och preventivmedelsanvändning påverkar ADHD-symtom. Förhoppningen är att bidra till en mer patientsäker och evidensbaserad vård för kvinnor som lever med diagnosen.

Lotta Borg Skoglund och Helena Kopp Kallners forskningsprojekt är tvärprofessionellt och deras respektive specialistkunskaper inom psykiatri och gynekologi bidrar till en helhetsbild av hur olika typer av hormonella förändringar samvarierar och påverkar ADHD-symtom. De arbetar utifrån hypotesen att kvinnor med ADHD är mer känsliga för hormonella biverkningar av preventivmedel och att PMS försämrar deras symptom. Detta, tror de båda forskarna, har en tudelad förklaring: För det första förknippas ADHD med svårigheter att reglera dopamin, och dopaminnivåerna påverkas av östrogenets svängningar. För det andra kan kvinnor med ADHD vara extra känsliga inte bara för yttre utan också inre intryck.

–  Hormoner påverkar såväl mående som livskvalitet och funktion. Vi vet att flickor och kvinnor med ADHD generellt är mer riskbenägna, har en tidigare sexuell debut och blir mammor under tonåren sex gånger oftare än kvinnor som inte har diagnosen. Dessutom verkar de lida värre av PMS-relaterade problem i form av bland annat sämre självkänsla och ökad impulsivitet, säger Lotta Borg Skoglund.

Ingen tidigare forskning

Helena Kopp Kallner konstaterar att forskning på kvinnor med NPF-diagnoser varit eftersatt i förhållande till forskning på män.

– Det finns, mig veterligen, ingen forskning alls om kvinnor med ADHD i förhållande till PMS och preventivmedelsanvändning. Jag tror att det är först nu gynekologer börjar se att den här gruppen av kvinnor har särskilda utmaningar, säger hon.

I dag finns egentligen bara två vanligt förekommande alternativ för den som lider av PMS och PMSD: behandling med antidepressiva läkemedel eller kartläggning genom olika appar av menscykeln för att bättre förstå de hormonella mönstren. Motion och att kommunicera sitt mående med sin omgivning kan underlätta och minska de fysiska, psykiska och sociala konsekvenserna av besvären.

– Att använda sig av menscykel-appar är ett bra sätt att lära känna sin kropp och hur den påverkas av hormonerna, men det finns uppenbara nackdelar med den här metoden. Dels kräver det mycket av kvinnorna själva och dels tar det ett antal månader innan mönstren uppenbarar sig. Att undvika vissa aktiviteter under PMS innebär ju faktiskt att man går med på att begränsa sitt liv och anpassa sig efter menscykeln, vilket i sig är problematiskt, säger Helena Kopp Kallner.

Manlig hälsa som norm

Lotta Borg Skoglund och Helena Kopp Kallner har ägnat sig åt forskningsprojektet i över ett års tid, hittills på ideell basis och utan finansiering.

– Många kollegor har kämpat för kvinnors och flickors hälsa inom bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, men det har inte funnits ett så stort intresse för könsskillnader och den här typen av forskning prioriteras inte. Kvinnor och män är två varianter av samma art, men vi utgår ifrån en manlig hälsa som norm. Allmänheten ska inte tiga still och nöja sig med detta, säger Lotta Borg Skoglund och pekar på att konsekvenserna av att inte kunna ge patientsäker och evidensbaserad vård kan bli mycket allvarliga:

– För oss som läkare betyder detta att vi inte har några riktlinjer att relatera till. Vi har inga redskap som kan guida oss, vilket leder till att dessa kvinnor inte får någon hjälp och vägledning. För oss som jobbar med detta är det utmattande att hela tiden få höra historier som inte kan sättas in i en kontext, det är problematiskt både utifrån ett vetenskapligt och mänskligt perspektiv. Många kvinnors upplevelser och erfarenheter tas inte tillvara på. Det är sorgligt och frustrerande, säger hon.

FAKTA – Menscykeln och ADHD

De flesta flickor får sin första mens när de är mellan tio och sexton år gamla. En genomsnittlig menscykel är tjugoåtta dagar och ägglossningen sker cirka fjorton dagar innan nästkommande mens. Nivåerna av östrogen stiger successivt under menscykelns första två veckor, vilket påverkar frisättningen av hjärnans viktiga signalsubstanser serotonin och dopamin. Efter ägglossningen omvandlas äggblåsan till en så kallad gulkropp och den producerar progesteron som förbereder slemhinnan i livmodern för graviditet. Det verkar som att progesteron kan ha en negativ effekt på ADHD-symtomen hos många kvinnor och denna fas av menscykeln förknippas ofta med mer problem och sämre ADHD-kontroll.

PMS, PMSD och ADHD

Premenstruellt syndrom (PMS) och premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) utgör ett tillstånd av kraftigt förändrat stämningsläge, kroppsliga symtom och obehag relaterat till hormonella förändringar. Både PMS och PMSD-symtom är kopplade till stigande nivåer av progesteron under lutealfasen, den senare delen av menscykeln. Man vet inte exakt vad PMS och PMSD beror på och varför kvinnor drabbas så olika, men det finns många olika teorier om vad som händer i kroppen när östrogen- och progesteronnivåer växlar över en menscykel. Till exempel verkar en nedbrytningsprodukt av progesteron kunna påverka vissa kvinnor särskilt negativt, genom att göra det svårare att hantera upplevelser av ångest, oro och aggressivitet. Förändringar i könshormoner påverkar omsättningen av många av de viktiga signalsubstanserna som är centrala vid ADHD, detta är sannolikt en av förklaringarna till att flickor och kvinnor med diagnosen ofta beskriver att just de två veckorna innan mens är särskilt ansträngande.

Källa: Boken ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna

Text: Nicole Kling

https://attention.se/2020/12/kvinnor-med-adhd-ofta-kansliga-for-hormonella-forandringar/