”Behandlingen blev en vändpunkt i mitt liv. Men det räcker inte att bara gå på behandlingen och sedan checka ut. Det är hållbart men det är också ett livslångt arbete.

Anette Sjödin

Säger Hanna, 50, reklamare, egen företagare, som behandlats för utmattningssyndrom

– Nu har jag avslappningsövningar jag kan göra till och med på tunnelbanan, så att det inte ens syns för andra att jag är stressad. Varje morgon genomför jag också ett eget program, en kombination med tio övningar i en halvtimme. Då försvinner även smärtan och jag blir stabil, lugn och klar.

– Det känns hållbart även om det här är ett livslångt arbete. Det räcker inte att bara gå på behandlingen och sedan checka ut. Man måste träna sin kropp, hjärna och själ och repetera det man lärt sig. Jag går tillbaka till det material jag fått från Kognitiva Teamet och organiserar 40 saker på listan och det kanske viktigaste av allt: andas, lugna ner sig och kartlägga sin oro.

Det säger Hanna, 50 år, som nyligen avslutat sin behandling på Kognitiva Teamet Rehab.

Under behandlingen fick hon återkommande fylla i en skattningsskala som visade på hur hon mådde, tian var högst. När hon gått igenom ungefär hälften av behandlingsperioden noterade hon en siffra mellan sju och åtta. Hon fick då också se vad hon skrivit i början: någonstans mellan tre och fyra, som betyder ”sådär”.

– Jag blev förvånad, att det hade gått så snabbt framåt. Jag har fått kunskap, stabilitet och trygghet och metoder jag kan använda för att få ett bättre liv. Rent psykologiskt innebär det att jag lärt mig ändra mina tankar kring stress, oro och ångest. Jag kan också använda det på min tonårsdotter, kan ge råd till mina vänner och skolungdomar som borde få lära sig detta. Nu kommer jag att utmana mer i livet, nu när jag fått bra verktyg för min karriär och i framtiden min ålderdom.

Hanna har länge arbetat på en reklambyrå, som hon själv byggt upp tillsammans med två kompisar. På senare tid har hon skolat om sig och arbetar med affärsutveckling med inriktning på vård- och samhällsproblem. Hon är ensamstående med två döttrar och har under flera år tagit hand om sina sjuka föräldrar. Hennes pappa fick en stroke och för tre år sedan dog hennes mamma. Under den här perioden försökte hon också starta ett nytt företag.

Det var i oktober 2014 som hon föll ihop utanför vårdhemmet där pappan vistades. Hon hade då drabbats av kraftig yrsel.

– Min husläkare sa att jag var utmattad och att det var dags för mig att dra i alla handbromsar.

 

Hanna bestämde sig för att fokusera på att barnen inte skulle märka något och ha det bra. Samtidigt blev hon rädd för allt och målade upp katastroftankar om sin egen och barnens framtid.  Hon sökte sig till en KBT-terapeut och lärde sig om basal kroppskännedom. Hon arbetade inte, men sjukskrev sig inte utan tog av sitt sparkapital. Ingenting skulle märkas utåt.

– Jag kände mig bättre och gick tillbaka till husläkaren, som sa att ”du är inte klar än”.

Husläkaren föreslog att Hanna skulle ta kontakt med Kognitiva Teamet. Hon fick en remiss och intervjuades före sommaren 2017.

– Jag kände mig ganska ok. Så kanske var den här behandlingen överkurs? Kanske blir jag inte ens antagen? Men de hörde av sig snart och tyckte att jag absolut skulle komma. Då kändes det som om de verkligen sett mig.

– Tidigare var jag en glad skit, som hade gått genom livet med ett stort skratt. Elände tog jag aldrig till mig. Nu hade det blivit min vardag.

Behandlingen skulle ta fyra månader från starten i augusti. Hanna placerades i en grupp med åtta deltagare i åldrarna 28-60, mest kvinnor.

– Innan vi startade var jag tveksam till att vara med i en grupp. När jag skulle hålla min presentation skakade jag i hela kroppen, var riktigt nervös. Nu känns det som att utmana alla mina rädslor. Kognitiva Teamets behandlingsprogram fungerar på alla, oavsett vad utmattningsproblemen beror på och vem man är.

– Efter några veckor kändes det bättre. Man lär sig av varandra. Att lyssna på andra gör att man inte känner sig ensam. Man lider med dem. Man förstår att det man är drabbad av är inte farligt. Det kan höra till livet.

– Kanske är det här den enda platsen där man kan öppna upp. Där folk vågar gråta. Så transparent och känna stöd från andra. Tryggt som i en familj. Det här utgör en stor del av läkeprocessen.

 

– Vi får inte träffa andra gruppmedlemmar utanför behandlingen. Om man är en vårdande person, som jag, blir man kanske mer omhändertagande för andra än för sig själv. De som vill i gruppen fortsätter däremot att samtala efter behandlingsperiodens slut. Vi försöker hitta en fast tid när vi kan träffas, kanske under en långpromenad.

Under behandlingen har Hanna lärt sig kognitiv beteendeterapi, metoder att hantera sina tankar, avslappningstekniker, hur hjärnan fungerar, andning, chigong, meditation och styrkeövningar.

– Vi har alla fått en grundkurs i yoga, meditation, basal kroppskunskap och mindfulness. Min smärta har klingat av lite. Stressen slår inte på. Jag andas, reflekterar, kartlägger situationen, hur allvarligt är det? och tar beslut. Jag har blivit cool.

Hanna vill snart börja jobba igen. Hon vill fortsätta starta företag, men hon vill byta inriktning i sin karriär. Närmast på hennes dagordning står kontakt med en karriärscoach.

Fotnot: Hanna heter egentligen något annat.

 

 

”Kontakterna med patienternas arbetsgivare är övervägande positiva för alla parter”

Anette Sjödin

Säger Eila Brandeker Hausmann, teamledare för våra psykologer på Kognitiva Teamet Rehab i Enskede

– Vi erbjuder patienterna att vi tar kontakt med deras arbetsgivare, alltid under förutsättningen att patienterna själva vill. Då träffas arbetsgivare, psykolog och patient. Ibland kommer även försäkringskassan och en facklig representant. Före mötet gör vi också en kartläggning tillsammans med patienten bland annat om vilka anpassningar som behövs för att återgången till jobbet ska fungera, berättar Eila Brandeker Hausmann, psykolog på Kognitiva Teamet Rehab i Enskede.

Under mötet informeras arbetsgivaren om vad utmattning och rehabilitering innebär. Mötet genomförs inför arbetsåtergången oftast under sista månaden av behandlingen. Arbetsgivarna är övervägande positiva, enligt Eila Brandeker Hausmann.

– Många patienter är osäkra på att gå tillbaka till jobbet men gör det ändå. De flesta går tillbaka till samma arbetsplats, ibland med andra arbetsuppgifter, i alla fall till en början. I vissa fall inleder man med arbetsträning, som försäkringskassan måste godkänna. Men i de flesta fall börjar man med deltidsarbete på 25 procent.

När det gäller anpassningar så kan det exempelvis handla om en anpassad arbetsmiljö, kanske att patienten behöver sitta avskilt. På en del arbetsplatser kan miljön vara svår att anpassa. Det är vanligt att man ser över arbetsuppgifterna. Det kan bli så att man får göra mera rutinuppgifter för att slussas in i arbetet igen. Under infasningen ska en chef eller annan kontaktperson ha återkommande kontakt med patienten och en noggrann uppföljning ska ske.

– Efter rehabiliteringens slut har patienterna normalt ingen kontakt med oss, förutom en uppföljningsdag tre månader senare. Några börjar jobba redan under rehabiliteringen eller arbetar deltid parallellt under hela rehabiliteringstiden.

En del patienter har efterfrågat fortsatt kontakt med Kognitiva Teamet efter behandlingen. Teamet kan erbjuda medarbetarstöd i form av coachning eller stresshantering under arbetsåtergången, som arbetsgivaren kan köpa till under ett halvår. Ett år efter behandlingen gör Kognitiva Teamet Rehab på uppdrag av landstinget en uppföljning som bland annat innebär att patienterna får ange hur de mår på utvalda självskattningsformulär.

– När patienterna avslutat sin behandling skickar vi också en behandlingssammanfattning samt rekommendationer för hur patienten ska gå vidare till remittenten, alltså till den som skrivit den ursprungliga remissen. Det kan handla om sjukgymnastik, fortsatta samtal med psykolog etc. Svar på hur de ska nyttja rekommendationerna kan de också få av vårdcentralen alternativt företagshälsovården, som de ska återvända till efter behandlingen, förklarar Eila Brandeker Hausmann.

 

”Våra patienter som behandlas för stressyndrom förändrar sitt utseende under behandlingen. De blir vackrare och gladare.”

Anette Sjödin

Säger Maya Mitova, medicinskt ansvarig läkare på Kognitiva Teamet Rehab i Enskede

– Vi tar ansvar för medicineringen och sjukskrivningen för patienten under hela rehabperioden hos oss. Och vi bokar tid för ett möte mellan patienten och arbetsgivaren, tillsammans med en psykolog och ibland en läkare. Många arbetsgivare blir intresserade och kommer också hit på våra föreläsningar. Vi kan även boka möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Vår uppgift är att motivera patienterna till att gå tillbaka till arbetet, säger chefsläkaren på Kognitiva Teamet, Maya Mitova.

Hon talar om människans motståndskraft och metaboliska reserv eller vår kropps förmåga att reagera på stress. Om vi är utsatta för mycket stress, minskar vår motståndskraft. Det är som ett batteri. Har det mycket laddning bör det klara av stressen, men annars inte.

– Man kan också jämföra det med ett bankkonto. Om det är en bra balans mellan uttag och insättningar, kan man klara av en period med fler uttag, eftersom det finns en reserv. Men om man gör uttag under en längre period, utan att fylla på med insättningar, kommer kontot att övertrasseras.

– Stress kan orsaka många symtom och många hälsoproblem. I stort sett är det hjärnan eller det centrala nervsystemet som styr förändringen av stresshormonet kortisol, som bildas i binjurarna. Nivåerna på hormonet är normalt som högst tidigt på morgonen och sjunker under dagen. Kortisol utsöndras också till följd av stress.

Maya Mitova betonar att Kognitiva Teamet har en holistisk syn, en helhetssyn, på människan vilket också avspeglas i att teamet består av olika yrkeskategorier, som samarbetar nära varandra. Hon är själv specialist i rehabmedicin, neurologi och allmän psykiatri med examen i företagshälsovård.

På Kognitiva Teamet Rehab i Enskede arbetar sex läkare med specialistkompetenser inom psykiatri, rehabmedicin, neurologi och allmän medicin. Här finns också sex fysioterapeuter (sjukgymnaster) med specialistkompetens inom smärta, OMT (Ortopedisk Manuell Terapi) och mental hälsa, sex KBT (Kognitiv Beteendeterapi) psykologer, två KBT psykoterapeuter och fem vårdadministratörer.

Rehabiliteringen pågår i 18 veckor, två dagar i veckan två timmar åt gången, ena dagen med en psykolog, den andra med en sjukgymnast som gruppledare. De sista åtta veckorna i behandlingen erbjuds patienterna medicinsk yoga och mindfulness. Patienterna behandlas också med KBT, Kognitiv Beteendeterapi.

– Patienterna är väldigt positiva. Man ser hur deras utseende och utstrålning förändras. De blir vackrare, tycker Maya Mitova.

–  Efter en lång sjukskrivning är patienterna mycket arbetsmotiverade men självkänslan är dålig. Ofta kan det krävas förändringar på arbetsplatsen och av arbetets innehåll för att möjliggöra arbetsåtergång. Det har visat sig vara lämpligt att börja med arbetsträning och sedan successivt återgå till arbetet med deltidssjukskrivning.

– Patienter med kvarstående kognitiva störningar kan lämpligen arbetsträna med mindre komplicerade arbetsuppgifter. Det kan också vara av värde att utse en kontaktperson på arbetsplatsen som kan stödja patienten i arbetsträningen.

Avslöjande test: Fel positiv feedback mer stressande

Anette Sjödin

Källa: https://www.svd.se/kampaglod-falnar-fortare-med-du-ar-bra-feedback

Några fortsätter kämpa fast de misslyckas gång på gång. Andra ger upp fort. I sin avhandling testade Alva Appelgren vad som skiljer dessa grupper åt. Positiv förväntan, en tillåtande attityd till misslyckanden och rätt sorts feedback hade avgörande betydelse.

För sin avhandling i kognitiv neurovetenskap satte Alva Appelgren ett gäng 13-åringar på prov i syfte att ta reda på vad som kännetecknar dem som fortsätter fast det är jobbigt.

– Jag var nyfiken på varför vissa kämpar vidare och andra ger upp.

Alva Appelgren, som disputerade förra året, är särskilt intresserad av att försöka förstå hur inställningen till en uppgift påverkar hur vi reagerar på motgångar och framgångar. Vilken typ av återkoppling är bäst om vi vill utvecklas, träna våra hjärnor eller hjälpa elever och medarbetare att utveckla sina? Spelar det någon roll när vi ger feedback – och hur?

Hur skapar vi inställningen som gör att vi fortsätter kämpa fast det tar emot – något som i sin tur kan ligga bakom ihärdighet eller ”grit” som var fokus i gårdagens del av artikelserien ”Det mentala gymmet”. Hon använde både beteendetester och hjärnavbildning i sin forskning.

112 stycken 13-åringar fick i uppgift att utföra en krävande minnesträningsuppgift, en timme åt gången vid 20 tillfällen.

– De skulle lära sig ordningen på tal eller bokstäver. Alla fick börja på den nivå där det började bli svårt – en ganska jobbig arbetsminnesträningsuppgift.

Syftet var att alla skulle göra misstag för att hon som forskare skulle se vilka som var beredda att kämpa hårt. Eftersom Alva Appelgren var särskilt intresserad av om inställningen före skulle spela roll för ihärdigheten mätte hon deras attityder och målsättning med uppgiften. De fick svara på frågor som: Tycker du att det ska bli kul? Tror du att det är användbart för dig?

Inför testerna hade eleverna fått svara på frågor som handlade om hur de såg på intelligens. Tidigare forskning har visat att det kan påverka motivationen.

– De elever som tänkte på intelligens som något man kan påverka genom träning och att man kan bli bättre på uppgifter om man övar slutförde fler testsessioner. Samma sak om de var motiverade innan och tyckte att testerna skulle bli kul och redan innan hade inställningen ”jag ska göra alla 20 gångerna”. De hade höga förväntningar på sig själva.

Alva Appelgren refererar till psykologiprofessorn vid Stanforduniversitetet i USA, Carol Dweck, som kallar detta för att ha ett ”growth mindset”, alltså ett utvecklingstänkande.

– De som slutförde hade alla svarat att de tyckte att det skulle bli kul, de hade trott att de skulle klara av det.

De 13-åringarna hade ett ”growth mindset” – inställningen att försök och misslyckande ingår när man utvecklas. Förväntan påverkade ihärdigheten helt enkelt.

Den springande punkten är förstås hur man kan få den här kämpaglöden att frodas.

Hur odlar man ihärdighet – hos sig själv, sina elever i skolan, hos sina medarbetare, hos sina barn?
Alva Appelgren säger att hon är mest intresserad av inställningen, det mindset, som gör att man vill anstränga sig.

– Det är viktigt att ge rätt feedback, det vill säga att återkoppla direkt till uppgifterna som utförts.

När testpersoner fick beröm för att de var smarta fick de ett annat, starkare, utslag i hjärnavbildningen än när de fick feedback relaterat till uppgiften. Beröm som hänvisar till hur en person är gör att hen börjar reflektera mer kring just det.

– De blev mer stressade av den typen av feedback, de förlorade mer i motivation och förbättrades inte heller lika mycket.

Beröm som ”du valde rätt” passade uppgiften bättre. Testpersonen verkade inte förlora fokus på samma sätt.

Alva Appelgren understryker hur viktigt att det är att vara medveten om effekter av olika typ av feedback – för chefer, lärare och föräldrar. Vad som sägs spelar roll. Fokusera på det som gjorts, inte hur någon är. Sen är det förstås viktigt att odla en miljö och attityd som gör det naturligt att misslyckas också.

Källa SVD

https://www.svd.se/kampaglod-falnar-fortare-med-du-ar-bra-feedback