Skip to main content

Stressforskaren: ”Lägg ner idén om att alla ska vara så himla effektiva”

Artikeln publicerad i Veckans Affärer, va.se, http://www.va.se/nyheter/2016/03/23/stressdoktorn/ av Karl-Johan Byttner

På knappt två år har sjukskrivningarna ökat med över 50 procent. Stressforskaren Aleksander Perski tror att siffrorna egentligen ökat ännu mer – och tipsar om hur du kan skydda dina anställda.

Larmrapporterna duggar tätt om att ständig uppkoppling och ett ökande tempo gör oss alltmer stressade. En rapport från fackförbundet Vision visade nyligen en dramatisk ökning av antalet sjukskrivna under 2012-2014. Försäkringskassans senaste siffror visar nu att 2015 har varit ännu värre.

28 839 personer sjukskrevs på grund av stress under Q3 2015, vilket kan jämföras med 25 837 personer under Q4 2014. Sjukskrivningstakten har alltså ökat med 12 procent på mindre än ett år. Här bör också nämnas att motsvarande siffror för Q4 2013 låg på 19 136 personer. Så på knappt två år har det skett en ökning med över 50 procent.

”Det har skett en stor förändring under senare år. Ständig uppkoppling gör att det numera går att jobba dygnet runt”, säger Aleksander Perski, som är docent och stressforskare på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Situationen kompliceras av att arbetsgivare saknar tydliga regler för hur mycket anställda förväntas jobba samt vad de ska prestera.

Unga människor drabbas värst. Dessa har ofta svårt att sätta gränser och kvinnor i offentlig sektor är allra mest utsatta. ”Kvinnor har höga krav på sig på jobbet samtidigt som man fortfarande har huvudansvaret för hemmet”, säger Aleksander Perski.

Han tycker sig ändå se tecken på att vi går mot ett mer jämlikt samhälle även om utvecklingen går i snigeltakt. Detsamma gäller utvecklingen mot tydligare regler för hur mycket vi ska jobba.

En stark bakomliggande orsak till stressen är att ”Jobbsverige” aldrig har återhämtat sig efter 90-talets ekonomiska kris. 400 000 människor förlorade jobbet i offentlig sektor, medan 150 000 helårslöner i privat sektor försvann 1993-1995.

Platserna har aldrig ersatts, vilket har lett till att färre personer får utföra samma arbetsuppgifter som betydligt fler utförde tidigare.

Det är stor skillnad från industrisamhällets stämpelklockor?
”Ja, näringslivet har i princip plockat bort övertidsbetalning. Därför tror också många arbetsgivare att anställda arbetar normal arbetstid. Det gör man inte, utan många gånger handlar det om övertidsarbete utan ersättning”, säger Aleksander Perski.

Han passar på att höja ett varningens finger för alla ”utköpta personer”, där ett vanligt upplägg är arbetsgivare erbjuder betalning under ett år. ”Det pågår en selektionsprocess där den som inte orkar, duger eller är sjuk tas bort med hjälp av avgångsvederlag. Det problematiska är att det inte syns i Försäkringskassans statistik”, säger Aleksander Perski.

Han föreläste nyligen för ett antal skyddsombud i olika branscher i privat sektor. Gruppen var rörande överens om att avgångspaket står som spön i backen. Reglerna fungerar till arbetsgivarens fördel i det att man kan få bort personer bara man kan bevisa att de inte klarar av sitt jobb.

Situationen kompliceras av att paketen är förrädiska. Ett års fri betalning kan upplevas attraktivt. Särskilt för en person i underläge. Facket har heller inga större möjligheter att ifrågasätta arbetsgivaren, utan det handlar mest om att komma överens om ersättningar, enligt Aleksander Perski. ”Systemet påminner om 1800-talets kapitalism”, säger han. Paketen pressar också medarbetare, vilket driver på stressen.

LÄS ÄVEN: Stressdoktorn: Stress-signaler borde tas på samma allvar som att brandlarmet går

Men vilka tecken, om några, ser du på att företag är villiga att ta hand om sina anställda?
”Jag tror att dagens företag är väl medvetna om att vinsten blir större när personalen är nöjd och glad. Men det fungerar inte alltid så i praktiken. Chefer är människor och olika duktiga på sitt jobb”, säger Aleksander Perski.

Ständiga omorganisationer, många gånger utan anledning, är också ett gissel och har bidragit till att förhöja den upplevda stressen. Enkla knep kan dock göra underverk för arbetsgivare som vill göra bättring, enligt Aleksander Perski.

Dels handlar det om att ge sitt sociala stöd, dels belöningar som att väl utförda prestationer leder till tidigare hemgång på fredagen. Det handlar också om att skapa regler för att anställda inte får kontakta varandra sent på kvällen eller i värsta fall natten.

Arbetsgivaren bör också förklara att man inte förväntar sig att någon jobbar längre än ordinarie arbetstid.

En minimering av antalet tjänstresor kan också göra sitt till för att minska på stressen. ”Företag måste säkerställa att man inte stör folks tid för sömn och återhämtning”, säger Aleksander Perski.

Vilket ansvar har individen gentemot arbetsgivaren?
”Se till att man fungerar och får tillräckligt med sömn, egen tid och motion.”

Enkla knep är exempelvis att ha en privat mobil så att man kan stänga av jobbmobilen när arbetsdagen är över. Ett annat knep går ut på att dra full nytta dagens avancerade program för att sortera mejl. Oavsett detta ligger vilar ändå det yttersta ansvaret på arbetsgivaren.

Vad ska företag som vill visa bättring göra för att slippa bränna ut anställda?
”Rimliga krav och tillräcklig bemanning kommer man långt med. Det är ett jätteproblem i Sverige att arbetslivet är så underbemannat och att idén om att alla ska vara så himla effektiva drivits så långt” säger Aleksander Perski.


Så kan du som chef se till att dina anställda inte går in i väggen

Tydliga regler för hur länge man får jobba
Tillräcklig bemanning
Tydliga prestationskrav
Belöningar – som att få gå hem tidigare på fredag
Gemensamma regler för att man inte får kontakta personer efter arbetstid
Minska antalet tjänsteresor så mycket det går

Boktips: Skydd mot stress – det finns

”Rätt stöd minskar stressen”

Olika stöd för balans mellan krav och kontroll är det bästa sättet att utveckla arbetsmiljön när det gäller stress. Det skriver Eva Linér i sin bok Skydd mot stress – det finns!

Artikeln är skriven av:
Fredrik Emdén, tidningen Chef.se, 4 november 2016

Varför skrev du den här boken?”Det går inte att nå mål utan att ha en bra arbetsmiljö. Att sätta mål är att värna om arbetsmiljön. Jag vill dela med mig av det här sättet att tänka, det är praktiskt och det går att göra något av, och jag ville formulera det på ett sätt som många kan få ta del av.””När jag jobbade med företagshälsovård under 1980-talet kom jag i kontakt med de här tankarna om kontroll och stöd. Nu har jag utvecklat en modell som jag kallar Stödverktyget som går att använda i olika situationer i arbetslivet.
Teorin om krav–kontroll–stöd är över 30 år gammal. Vad gör den så tidlös? skyddmotstress”Alla kan förstå det, alla kan förklara det. Om du är i en situation där du har stora utmaningar och saker som ska göras inom kort och inte vet hur du ska göra, är det ett sätt att bryta ner problemet, se vad du har, och se att åtgärder inte behöver vara så gigantiska. Det går att hitta lösningar inom ramarna. Många chefer leder verksamheter som är underfinansierade. Allting går inte att lösa utan att tillföra resurser – men ganska mycket. När de arbetsgrupper som jag har jobbat med har gjort en inventering känner de kontroll. Då minskar stressen.”Men stress kvarstår som ett stort problem, varför har vi inte knäckt koden ännu?”Delaktighet och kontroll är något som måste upptäckas gång på gång. Vi byter system och incitament med jämna mellanrum. I ena stunden tänker vi på delaktighet och helhetssyn, vi ska inte längre stå vid löpande bandet och montera förgasare utan vi bygger bilar. Sedan kommer någon annan och säger att ’nu måste vi shapa upp’ och så ska det effektiviseras. Samhällsklimatet är hårt.

KRÖNIKA: Stressforskaren och tisdagskrönikören Peter Währborg ger sin syn på orsakerna till stressrelaterade sjukdomar.

Källa: gp.se 30 aug. 2016

Man slutar aldrig att förvånas. Fyrtio år av mitt liv har jag ägnat åt att arbeta med stress och stressrelaterad ohälsa. Inte minst åt den svåra frågan om varför antalet sjukskrivningar ökar så dramatiskt. Och varför så många av dessa sjukskrivningar förorsakas av stress, inte minst bland kvinnor. Det är klart man blir förvånad när alla dessa problem plötsligt får en oväntad lösning. På GT:s ledarsida den 5 augusti kan man nämligen läsa att ”för enskilda människors långsiktiga välbefinnande och för statskassan är det nödvändigt att färre sjukskrivs”. Därtill kryddar man sitt epos med en för vetenskapen hittills okänd sanning, nämligen att ”alla vet att sjukskrivning i de flesta fall gör människor sjukare”. En stor del av skulden för detta läggs på läkarna som anses vara alltför tillmötesgående och – åtminstone i denna mening – alltför servicebetonade. Nåja, vi har sett det förr – är budskapet dåligt, skjut budbäraren.

Det stora trendbrottet för sjukskrivningar kom i slutet av 1990-talet. Alltfler kvinnor och i yngre åldrar än tidigare sjukskrevs. Det blev allt vanligare att präster, psykologer, lärare, sjukvårdspersonal osv. inte längre orkade med sin arbetssituation. De sjukskrevs därför att de var utmattade, deprimerade och oförmögna att klara de enklaste av hjärnans uppgifter. Kostnaderna för dessa sjukskrivningar sköt i höjden och restriktiviteten ökade hos försäkringskassan. Allt fler fick avslag på sin ansökan om sjukpenning.  Den politiska och mediala debatten kom alltmer att handla om hur man skulle bromsa denna utveckling av sjukskrivningar. Få valde att diskutera vad denna utveckling berodde på. Trots skyddsombud, hälsofrämjande arbetsplatser, gymkort, vilorum, arbetsmiljöverk osv så ökade den psykiska ohälsan både i skolan och i arbetslivet. Det är konspiratoriskt i överkant att tro att detta är ett påfund av servicebetonade läkare. Den intressanta slutledningen att det är bättre för välbefinnandet att vara frisk än att vara sjukskriven är naturligtvis insiktsfull.

Problemet är de som aldrig varit i närheten av att möta alla dessa människor som helt förlorat sin kraft, som gråter varje dag på jobbet, som glömmer och som ofta skäms för sin svaghet. Problemet är ledarskribenter och politiker som gör dessa människor till objekt och politiska slagträn i en slags pseudodebatt om utanförskap. Det handlar inte om utanförskap utan om en ny ohälsa som likt all annan ohälsa i historien har sina rötter i samhällsförhållandena. Utfallen blir knivstick i ryggen för den som inte längre klarat av sin vardag och redan ligger. Det vore klädsamt om alla dessa insiktsfulla debattörer lade pannan i lite djupare veck och funderade över vad det är i vårt moderna arbetsliv som är så påfrestande att många inte längre mäktar med sin situation. I det omtänksamma samhället måste det finnas plats för alla, möjligheter att byta yrke lättare och kanske få en mera flexibel arbetstid.  Kanske skall arbetstiderna förändras och avbrotten vara flera. På samma sätt som rent vatten och god hygien än gång räddade människor från undergång i infektioner är det med den moderna ohälsan. Det går inte att bota smittkoppor med kosmetika lika lite som det går att bota utmattningssyndrom med att förbjuda utmattning och rätten till sjukskrivning när man inte längre kan arbeta.

Källa: 

http://www.gp.se/livsstil/h%C3%A4lsa/peter-w%C3%A4hrborg-sparka-inte-p%C3%A5-den-som-ligger-1.3729540